Det känns som att det börjar bli allvar nu! I lördags införde UD en reseavrådan för icke nödvändiga resor till alla länder. Folkhälsomyndigheten har börjat med dagliga pressträffar och de flesta inser att man behöver kunna säga ordet ”statsepidemiolog” utan att vricka tungan. Det är bara att acceptera att spridningen av Covid-19 inte kan hejdas och att vi får räkna med att många i Sverige kommer att smittas och i värsta fall avlida.
Vi upplevde rädslan för smitta under våra veckor i Thailand. Tanken var att vi redan första semesterveckan skulle åka till Koh Samet, men alla vi pratade med, både svenskar och Thai avrådde oss på grund av alla kinesiska turister som var där. Vi planerade om och åkte dit den andra veckan istället. Eftersom Kina införde utreseförbud för gruppresor, så antog vi att ön då skulle vara tömd på kineser. Antagandet stämde! Inte en kines så långt ögat nådde. När vi skulle åka hem till Sverige så blev vi åter påminda om allvaret när vi klev in på Bangkoks flygplats. Det kändes som vi var de enda personerna som inte bar munskydd. Att österlänningar bär munskydd har man ofta sett, men på flygplatsen bar säkert 80 procent munskydd oavsett etniskt ursprung.
Väl hemma igen så hade vi inledningsvis förhoppningen att smittan inte skulle sprida sig till Europa och till Norden, men nu är det bara att inse att vi också kommer att drabbas, men i vilken omfattning och hur länge kommer detta att pågå?
Innebär detta att vi måste avstyra våra planer? Kommer vi kunna resa dit igen och i så fall när? Vill vi resa dit igen? Hur kommer detta att påverka oss och hur kommer det att påverka framtida turism?